Lite latin

ALCES ALCES
Vad älg heter på latin, det är en sak man får lära sig när man jobbar på äldreboende.
Jag har gått förbi den här tavlan flera gånger varje vecka under de somrar jag jobbat där.

Stövel-längtan

Varje gång jag duschar en gamling, vilket inte händer mer än på jobbet, längtar jag efter hus och trädgård. Det känns så mysigt att kliva ner i de blå-vita seglarstövlarna och stega omkring. Då vill jag bara ta på mig en skön jacka och ge mig ut i min framtida trädgård!! Hellre än att ta på mig ett engångsförkläde och svettas bort, instängd på en toalett med en gamling.

Bakdags!

Ikväll har jag bakat bröd! Min plan att utrota köpebröd är igång igen. Jag önskar verkligen att jag kunde få in vanan att baka bröd, så det slipper kännas som ett stort projekt att dra igång. Ikväll bara bestämde jag mig för att göra det. Och jag gjorde det! Pratade med Henric under tiden också, så jag hade ju sällskap. Dock lite distraherande upptäckte jag i efter hand... (Jag skyller på honom - det är min blogg.) När jag var klar med båda plåtarna och skulle stänga av ugnen upptäckte jag att jag aldrig skruvade tillbaka vredet, när ugnen blivit varm, från "grill" till "över- och undervärme"... Så jag har alltså gräddat brödet på grilleffekt! Hoppas att de smakar bra ändå, annars blir jag ledsen. Jag som kämpade och såg fram emot att ta med mig hembakat bröd som frukost till jobbet i morgon.

Svidande men gott

Här om kvällen tog jag och Emmelie en promenad. Arvika är ändå bra fint ibland, så här i kvällssolen speciellt.

 

Vi pratade lite skit, vilket den snygga papperskorgen får symbolisera. Löste ett och annat världsproblem också.

Fönstershopping i Arvika är inte så illa som man kan tro. Vi kikade in genom fönstret till en retrobutik. Där fann jag dessa små söta cyklar. De påminde mig om Götabro. Min rumskompis hade en liknande som prydde vår gemensamma bokhylla.

Lunch dagen därpå!

Med Emmelie!
Det känns skönt att vara tillbaka i Arvika och kunna träffa henne! Underbart att få höra "..men Emma, det där är så typiskt dig. Bara släpp det!" Jag har saknat att umgås med vänner som känner mig väl. Nu uppskattar jag det nog mer än vad jag gjorde innan och jag ska ta vara på det så gott jag bara kan! Visst, det svider lite att låta folk lära känna en, men det är värt det. Är det inte?

It's getting hot

Låt oss säga att jag skulle poppa popcorn. Låt oss säga att jag fick skrubba första kastrullen med svinto.

Alltså ursäkta...

 ...om alla mina bilder (som inte bara jag är fotografen bakom, utan även Henric) är helt sönderredigerade! Det lugnar sig nog. Har nämligen precis upptäckt iPhoto där man lätt kan leka lite med sina bilder. Det kan också vara så att bloggandet lugnar ner sig, eller till och med dör ut, när jag har ett liv igen. Just nu är det mest... en tråkig variant av mitt liv.

Gillar ju inte riktigt det här med att jobba på äldreboende. Visst, gamlingar är ju gulliga ibland. Ibland mindre gulliga. Min tacksamhet är oändlig till dem som orkar jobbar med, och trivs! Har jobbat med dem som till och med ett riktigt duktiga på det och det är så imponerande. Själv känner jag mig mest instängd, krympt och lite olycklig. Min passion är ungdomar, att peppa dem, se dem växa och jobba för förbättring. Inte riktigt så dom det fungerar på äldreboendet. Gamlingarna skulle behöva en uppfostringstablett bland alla sina andra mediciner, och de skulle behöva bli lite mindre bekväma och snorkiga. Det gör mig liksom ledsen när de blir bekväma och bara lägger av. Min första reaktion är ju att peppa dem, men då blir de sura... Inte alla. Men många. Då bråkar jag hellre med tonåringar!! Varje sommar är det rätt gött att innan hösten komma fram till att det är lärare jag vill bli!

The String Joke

Här kommer USA-tidens och framtidens bästa skämt!
(Risken finns att du inte tycker det är så kul som jag tycker, men det är bara för att inte Charley TheStringJoke Man inte berättar det... Men läs det ändå, även om det är på engelska och det känns motigt.)

So a piece of string go's to get on a bus,
because we all know that strings are alive and living rides the bus!
So this piece of string go's to get on the bus, and the bus pull up and the
bus driver opens up the bus door and the piece of string go's to get on
the bus and the bus driver stops him:
- Wo! Wo! Wo! Wo! Wo! Wo! What are you thinking?
You're a piece of string, and strings don't ride the bus!
So the piece of string is so upset!!
He go's home and because he is so upset he fray's up his ends 

and ties himself into a knot, and the next day he go's back to that same bus stop,
because he is determined to ride the bus! He really needs to get somewhere!
So he goes to get to that same bus stop to get on the same bus,
and that same bus pulls up and the same bus driver opens the same door
and the same piece of string go's to get on the bus and the bus driver stops him:
- Wo! Wo! Wo! Wo! Wo! Wo! Aren't you that same piece of string from yesterday,
that tried to ride this bus, and I said that you couldn't?!
And the piece of string says to the bus driver:
"I'm afraid knot!"

Välkommen till min lägenhet, sett från mitt fönster där jag kan sitta och sola istället för att plugga!

 

Innergården ser lite utländsk ut tycker jag!

Tanken var ju att jag skulle pluggat både går och idag. Men... Det var jättevarmt och jag kände mig jätteopeppad på allt. Kände mig lite ensam eftersom jag inte umgåtts med människor på hur länge som helst. Saknade sällskap och pojkvän! Lite samma känsla har det varit idag. Varm, tråkigt, svårt att plugga. Dessutom fick jag huvudvärk och låg utslagen i tre timmar med radio och How I met your mother som sällskap.

 



Sen ringde Emmelie och piggade upp mig! Vi köpte varsin glass och tog oss en promenix. Vipps, så vände livet och allt kändes bättre! 

Tjenis med tanterna

I morse var jag så där awesome att jag var iväg och tränade igen.

Simhallen har väl den mins hippa träningslokalen här i stan, kan man säga. Alltså det självklara valet för mig! Eftersom det i sig betyder att dom mins hippa människorna är där. Och jag, så klart. När jag nu varit där några gånger märker jag att det i stort sett är samma personer där varje gång: jag, 2-3 äldre kvinnor (förmodligen kommunanställda eftersom de får billigare årskort där, vilket är sjukt billigt!) och typ 3 äldre män (som också förmodligen är kommunanställda och där av samma billiga anledning). Senast jag snubblat ner till träningslokalen säger en av dom äldre kvinnorna där "Hej, hej!"Wiho, vi har blivit tjenis! Charmigt och trevligt tycker jag! Det är ju ändå rätt tidigt på morgonen och inte självklart att folk är trevliga, inte jag i alla fall. Men jag blev glad och fnissade lite för mig själv!