Alltså ursäkta...

 ...om alla mina bilder (som inte bara jag är fotografen bakom, utan även Henric) är helt sönderredigerade! Det lugnar sig nog. Har nämligen precis upptäckt iPhoto där man lätt kan leka lite med sina bilder. Det kan också vara så att bloggandet lugnar ner sig, eller till och med dör ut, när jag har ett liv igen. Just nu är det mest... en tråkig variant av mitt liv.

Gillar ju inte riktigt det här med att jobba på äldreboende. Visst, gamlingar är ju gulliga ibland. Ibland mindre gulliga. Min tacksamhet är oändlig till dem som orkar jobbar med, och trivs! Har jobbat med dem som till och med ett riktigt duktiga på det och det är så imponerande. Själv känner jag mig mest instängd, krympt och lite olycklig. Min passion är ungdomar, att peppa dem, se dem växa och jobba för förbättring. Inte riktigt så dom det fungerar på äldreboendet. Gamlingarna skulle behöva en uppfostringstablett bland alla sina andra mediciner, och de skulle behöva bli lite mindre bekväma och snorkiga. Det gör mig liksom ledsen när de blir bekväma och bara lägger av. Min första reaktion är ju att peppa dem, men då blir de sura... Inte alla. Men många. Då bråkar jag hellre med tonåringar!! Varje sommar är det rätt gött att innan hösten komma fram till att det är lärare jag vill bli!