Svidande men gott

Här om kvällen tog jag och Emmelie en promenad. Arvika är ändå bra fint ibland, så här i kvällssolen speciellt.

 

Vi pratade lite skit, vilket den snygga papperskorgen får symbolisera. Löste ett och annat världsproblem också.

Fönstershopping i Arvika är inte så illa som man kan tro. Vi kikade in genom fönstret till en retrobutik. Där fann jag dessa små söta cyklar. De påminde mig om Götabro. Min rumskompis hade en liknande som prydde vår gemensamma bokhylla.

Lunch dagen därpå!

Med Emmelie!
Det känns skönt att vara tillbaka i Arvika och kunna träffa henne! Underbart att få höra "..men Emma, det där är så typiskt dig. Bara släpp det!" Jag har saknat att umgås med vänner som känner mig väl. Nu uppskattar jag det nog mer än vad jag gjorde innan och jag ska ta vara på det så gott jag bara kan! Visst, det svider lite att låta folk lära känna en, men det är värt det. Är det inte?