Tacka och ta emot

Efter några fantastiska dagar i Jämtlandsfjällens ödemark är jag tillbaka i verkligheten igen. Naturen där uppe är så vacker, med fjällmassiven, den näst intill orörda naturen, gnistrande snö och droppande istappar. Jag blir så fascinerad av allt vackert att jag inte vet var jag ska ta vägen! 

Det är nästan så att jag får prestationsångest och dåligt samvete
över att jag inte kan ta till vara på det mer än att titta och njuta.
Undrar om det är så Guds nåd fungerar?
Bara att tacka och ta emot.