Nördigt! Men oh, så sant

I all hast hade jag transponerat (skrivit om ackorden till den tonart jag ville ha den i) en låt som min sångelev skulle sjunga. Ackorden var bara till för mig, för att jag skulle slippa transponera i huvudet under lektionen. När det blev dags att kompa henne får jag oväntat mycket problem med att spela det som står och jag fattar först inte varför. Hjärna är van att bara spela det som står, det får automatiskt, eftersom jag främst ska fokusera på eleven och hennes sång. Men nu gick det liksom inte så automatiskt som det brukar. Jag menar verkligen inte att jag är någon mästare på att kompa, men det här var dåligt utöver det vanliga! Till min nördiga sidas enorma besvikelse hade jag "stavat" fel när jag transponerade.. Jag hade blandat friskt mellan #- och b-stavning. Inte konstigt att det tog tvärstopp i hjärnan eftersom muskelminnet inte automatiskt kunde se sambandet mellan A#m och Db...
Av principsak kan det störa mig när man stavar fel, eftersom det inte går att härleda inom tonarten, men det är ingenting i jämförelse med hur mycket det störde min hjärna när jag utsattes för att spela det! Mums, älskar att lära mig av min misstag! ..eller..? Men nu vet jag ju i alla fall hur viktigt det kan vara - på riktigt och inte bara av principsak.