Vardagsilska

Störande sak: När boken man spelar ur långsamt, långsamt slår igen. Mer och mer... För att kunna fortsätta spela följer man med boken lutar man sig mer och mer för att se noterna. Tillslut sitter man lutandes åt ena hållet, nästan över pianot, för att försöka kika in i boken som nästan stängt sig. Man vill nästan bläddrar upp boken med näsan - för man vill ju inte sluta spela!!

Trots att man vet att boken om några sekunder kommer ha stängt sig så mycket att man måste ta en paus för att öppna boken, väntar man in i det sista med att sluta spela för att tillslut, med ilska, vara tvungen att sluta spela och bända upp bokeländet för att sen bara ställa tillbaka den och börja spela igen, innan boken långsamt börjar slå ihop sig igen. Mer och mer....