Trött glädje och ärofyllt uppdrag

Det finns nog inget som får mig att bli så arg och lycklig som konfirmander. Ett dygn med ca 30 st 14-åringar och jag är totalt slut efter att ha varit sträng, undervisande, pedagogisk, analytisk, skämtsam och förhoppningsvis trevlig mot dessa 14-åringar. Och nu är jag totalt slut. Men glad!

Pluggar låttexter emellanåt. 

Här om dagen hade jag ett trevligt samtal med en trevlig vän. Den trevliga vännen har förlovat sig med en annan trevlig vän. I sommar ska de trevliga vännerna gifta sig och det var vad samtalet handlade om - den första timman. De frågade om jag vill spela och sjunga på vigseln. Vilken ära att få en sådan fråga! Väldigt nervöst och det är inte utan att jag känner en gnutta ansvar... Men så roligt! Tyvärr krockar de fina vännernas vigsel med det enda som är inbokat i sommar: Bruce. Lyckligt lottade jag har tur som har en fin och förstående pojkvän. De två andra timmarna av samtalet ägnade vi åt att lösta världsproblem, dela insikter och tankar. Vad vi kom fram till? Det är inte så noga.