Fredag den 30e juli åkte jag hem ifrån Småland för att öva inför och spela på ett dop. På måndagen efter, vilket blir förra måndagen, ringde jag enhetschefen för äldreboendet jag jobbade på förra perioden, för att höra om hon har nått jobb åt mig även denna period. Redan samma kväll och följande dag fick jag hoppa in - på avdelningen över. Ett motvilligt hurra jublade inom mig. Bra med jobb, läskigt med nya gamlingar och andra rutiner. Enhetschefen hade inget schemalagt vik. åt mig men sa att det säkert fanns dagar, både på avd 1 och 2, som jag skulle kunna hoppa in.
Men inhoppen kan inte gå genom henne, sa hon, så jag fick skriva upp mig på Bemanningscentralen för att få hoppa in och få lön för det.
Bemanningscentralen är en läskig grej. Dom börjar 06.30 på morgonen och ringer trötta människor som sålt sina själar till dom för att kunna få hoppa in på tex äldreboenden när det fattas folk. En av dom är jag. Kl 7 en morgon ringde det en äckligt glad Gunilla och frågade om jag kunde jobba på avd 2 så fort jag ätit och klätt mig. Så hurtigt! Men så blev det dom kommande mornarna också. Nu har jag jobbat där mån, tis, tors, fre, lör och sön. Eller alla dagar utom onsdag om man föredrar den varianten.
Ett sånt job funkar ju under en mkt begränsad tid. Beundrar verkligen dom som står ut med det. Men vad gör man inte för att få lön... Måste man så måste man. Jag skulle inte stå ut med att jobba där regelbundet tror jag. Inte ens om jag hade ett schema så jag visste när jag jobbade. Det är alldeles för... jag vet inte... enformigt kanske? Det sker ju sällan nån positiv utveckling. Dom flesta gamlingarna blir ju äldre (no, shit?) och sämre. Och vad händer då? Jo, alla utom dom i personalen som har nån slags extra gudomlig gåva, blir buttra och bittra. Dessutom gör alla i personalen samma jobb. Dom är anställa för att göra samma saker på så lika sätt som möjligt. Måste vara sjukt ostimulerande! Agda har samma rutiner alla dagar i veckan utom den dag hon ska duschas, och alla dagar då hon inte ska duschas ska allt göras på exakt samma sätt, oavsett vem i personalen som gör det. Sådant tror jag skapar skitsnack, när ingen får känna att dom får bekräftelse för att du gör nån speciell grej bra. (Skulle du vara en hejare på att koka gröt så kommer ändå inte agda ihåg dig som grötkokarmästaren för hon är dement.) Jobbet är dessutom väldigt slitit och underbetalt, vilket inte heller förebygger skitsnack. Jag vill inbilla mig att det inte är riktigt lika mkt skitprat inom läraryrket. Min lilla teori om varför, är att lärarna gör sin egen grej och har sitt eget specialområde med egna klasser. Ingen att exakt behöva jämföra sig med. Gör man dessutom ett hyfsat bra jobb får man bekräftelse från förhoppningsvis nån elev.
Måste än en gång säga att jag beundrar dom som orkar jobba inom äldrevården där det mesta står still eller blir sämre. Sjukt ouppskattat jobb, tyvärr.


Så gullig vill jag med bli!! :)