Överleva eller Leva över
Jag undrar vad det är jag håller på med nu, om det är att överleva eller att leva över. Tror att min vision är att leva över, men för att lyckas med det måste jag försöka överleva.
Överleva låter så negativt. "Jag måste försöka överleva det här". Det låter som att något är sååå jobbigt, men man måste ändå ta sig igenom det och ro det i land, trots att det är såååå jobbigt.Däremot klingar leva över väldigt mycket mer positivt i mina öron. Nästan lite överhurtigt. Jag tycker det låter som att man tänker göra det bästa av minst lilla grej, så man får ut max av livets alla små ögonblick. Kabäääm, så smörigt, så klyschigt!

Som sagt, jag undrar vad det är jag håller på med, överleva eller leva över.
Jag pressar in så mkt som möjligt på dagarna, är det att leva över eller gör det så att jag inte hinner njuta av livet?
Hm. Det beror på vad det är jag knör in på dagarna, eller hur? Om jag säger att det är saker jag trivs med, vad säger du då? Knappast något annat än bra. Överens. Om jag vidare påstår att för mycket av det goda tar bort en del av charmen i det goda, vad säger du då? Det var en luring.
Som mitt liv ser ut nu har jag först och främst heltidsstudierna på Ingesund, utöver det vikarierar jag i musikteori för min sjukskrivna pappa, 8 lektioner/vecka på musikestet i Arvika. Det var dom stora projekten. Sen har jag ideellt tagit på mig att tillsammans med Sayan hålla i ungdomskören i missionskyrkan och sen fler år tillbaka är jag med i ledningsgruppen för GodIS (http://www.god-is.se/)och har framförallt ansvar för lovsångsdelen där. Mitt i den här röran vill jag ju kunna vara en bra människa. Jag vill hinna med att se folk omkring mig, hur dom mår osv. Hinner jag det när jag har så fullt upp själv? Det vet jag inte. Tur är att jag har Henric. Honom måste och vill jag träffa. Punkt. Icke förhandlingsbart. Det har gjort att jag fått tvinga mig själv att tacka nej till saker, eftersom helger går bort till att åka till Gbg, eller få besök därifrån. För mig har det varit en lättnad att vara tvingad att säga nej, det är skönt att ha en (av mig själv) godkänd anledning. Henric är alltså inte ett hinder, om ni tolkade det så... Jag träffar ju hellre Henric än gör nått annat!! :)