Idag ska jag äta lunch med min pappa. Första gången på ruskigt länge. Känns lite konstigt, men jag hoppas att det blir bra! Han är sjukskriven sedan några veckor tillbaka pga ryggskada bland annat. Längtar inte efter att se honom svag. Egoistiskt av mig att tänka att det är mest jobbigt för mig, jag vet.. Det är inte mest synd om mig. Jag hoppas verkligen att han piggar på sig fort så han kan börja jobba så fort som möjligt för det mår han bra av. Tror inte att någon blir gladare av att vara sjukskriven, eller arbetslös för den delen. Iof tror jag att pappa blir sjukskriven hela terminen ut. Visst, det ger mig jobb på estet, men jag har att göra ändå.
Nu har jag dragit ut på det tillräckligt. Dags att göra sig i ordning.