Estetik

Vikten av att matcha nagellack med kurslitteratur.

Skriver examinationsuppgift som bygger bl.a  på frågor om estetik. Vad är estetik? Vad är estetik för dig? Estetik för mig är när man matchar sitt nagellack och sin örhängen (vilket inte syns på bilden) med sin kurslitteratur.  Undrar om det är ett godkänt svar...

Do not.

Don't let the devil ruin the fun.
En förmaning jag fick av en kille i USA, i samband med något som jag inte vågade göra, som egentligen bara skulle vara roligt. Förmaningen kommer jag ofta tillbaka till när jag är för feg för att göra det jag egentligen vill! Till exempel när man bryr sig för mycket om vad andra ska tycka: Don't let the devil ruin the fun! Varför ska min feghet, rädsla och negativa tankar få styra? Så vill jag inte ha det. Så mycket saker som man oroar sig för istället för att med glädje se fram emot. Kommande terminsredovisning, som för mig innebär att sjunga på en lunchkonsert, kan jag oroa sönder mig över istället för att tycka att det är en rolig grej. Om jag såg positivt på det skulle både tiden innan, då jag nu oroar mig, och själva redovisningen bli miljoner gånger roligare. Men det verkar vara en lång väg att gå för att komma dit. Jag vill verkligen lära mig att glädjas istället för att oroas. Don't let the devil ruin the fun.

Jag har tillslut fått det bevisat, att bowla kan vara roligt.
Minigolv är jag däremot fortfarande skeptisk till.

Jag lovade..

Lovade ju att berätta om Bok-kedjan. Det bär egentligen lite emot att göra det eftersom vi inte supergärna vill berätta att det är vi som står bakom det. Men ett löfte är ett löfte! Och i gengäld kanske ni kan ta med det i era böner?

Här är historien och projektet i korthet:
Jag lånade ut en mycket inspirerande bok till en vän. Vi hade haft en del långa och djupa diskussioner om tro så jag tänkte att den boken skulle passa henne - och det gjorde den! Hon slukade den och blev som väntat inspirerad och frustrerad.
Vi bad en hel del och kom fram till att vi ville köpa massa ex av den boken och ge till andra. En bok-kedja kändes som en spännande idé, då skulle boken spridas till fler, även utanför vår bekantskapskrets. Vi bad, vi beställde böcker och vi väntade. Och väntade. Och bad. Och väntade. Ni fattar...
Tillslut kom böckerna och vi knåpade ihop några meningar om att vi hoppas att boken ska inspirera, vara till välsignelse och att personen som fått boken ska skicka/ge den vidare till någon som den tror också skulle bli inspirerad av boken. Det klistrade vi in i varje bok. Gud försåg oss med vadderade kuvert och sedan skickade vi iväg dem. Med böckerna i alltså. Vem vet, böckerna kanske mest kommer ligga någonstans och samla damm, men vi tror helt klart att det är värt ett försök. Kanske samlar de damm i några år, blir sedan upptäckta och låter Gud tala genom boken! Tålamod är kanske inte min starkaste sida men jag försöker...  

Vem har tid att blogga?

Jag är ledsen hörrni, men mitt liv är för innehållsrikt för att hinna blogga. Bönesvaren överöser mig i vardagen och päronträdet blommar utanför mitt fönster, vem har tid att blogga då? Men jag ska bättre mig.

Senaste veckan har jag hunnit med...

...att fira Henrics pappa!
 På bilden är det alltså jag, och inte Henrics pappa.

 ...att spela en crazy version av Domino.
Jag fick hur många poäng som helst - vilket tydligen inte var poängen...

...att fira Valborg.
Då är det obligatoriskt att lyssna till manskören på Björknäs medan brasan tänds. 

...och att sitta i mitt fönster och sola,
och titta på päronträdet som håller på att slå ut.

Vill påminna er om bönens kraft. Var ihärdiga och öppna era ögon för svar. Tro på svar!
Snart ska jag berätta om projektet Bok-kedjan. Hoppas ni väntar med spänning!

Let my first impression be

Lord, that you're alive and your living in me

In all say and all that I do
God, let my life be a reflection of you!

Tacka och ta emot

Efter några fantastiska dagar i Jämtlandsfjällens ödemark är jag tillbaka i verkligheten igen. Naturen där uppe är så vacker, med fjällmassiven, den näst intill orörda naturen, gnistrande snö och droppande istappar. Jag blir så fascinerad av allt vackert att jag inte vet var jag ska ta vägen! 

Det är nästan så att jag får prestationsångest och dåligt samvete
över att jag inte kan ta till vara på det mer än att titta och njuta.
Undrar om det är så Guds nåd fungerar?
Bara att tacka och ta emot.

Håll i hatten!

Mössan är på!
Det slog mig här om dagen att jag inte
har någon mössa att ta med till fjällen. Ingen vindtät alltså.
Men det åtgärdades med hjälp av en tur på stan idag.
De hade inga mössor framme längre men det snälla butiksbiträdet
hämtade några från lagret. Hon frågade vad jag ville ha för typ av mössa
 och jag bad henne hämta någon "snäll" mössa.
Resultatet blev en grå tomtenisse-mössa!