Kläder efter väder

Kläder efter väder.
Det finns inga dåliga dagar, bara dåliga kläder.
Det finns inget dåligt väder, bara humör därefter.
Det finns inga dåliga humör, bara dåliga väder.
Det finns inga väder, bara dåliga kläder.

The Obehagskänsla

The Obehagskänsla!
Den skulle kunna få mig att se ut såhär till exempel...

ÄNTLIGEN! tror jag att jag listat ut vad det är i en del sånger som får mig att känna ett speciell obehag. Ett tag funderade jag på om det var särskilda tonarter men det höll inte, eftersom jag tycker dom är fina annars. Det här har faktiskt stört mig i flera år. Mitt sökande efter svaret har väl inte varit så aktivt men nu kanske jag plötsligt är något på spåret! (Allt för att undvika mina satslära-läxa, som självklart fick mig att känna obehag som distraherade mig.) Svaret tror jag är att jag inte klarar av när det under för långa partier i låtar inte presenteras något annan durklang än ett domninantsju-ackord. Fullt förståeligt för alla? Men för några kanske!  

Ex t-moll - domniantsju, t-moll - s-moll, t-moll - dominantsju, t-moll - dominantsju. 

Det är möjligt att harmoniken skulle fungera i någon annan låt utan att ge mig The Obehagskänsla, för det har säkert med melodin och låtens karaktär att göra, inte bara ackorden... Jag ska forska vidare i det här! ...eller var det satsläran jag skulle göra klart? 

Think Outside The Box

Det är viktigt att tänka outside the box!
Här kan man beställa mat på ledningen. Eller är det på linjen? Eller kanske i kö? 

Nördigt! Men oh, så sant

I all hast hade jag transponerat (skrivit om ackorden till den tonart jag ville ha den i) en låt som min sångelev skulle sjunga. Ackorden var bara till för mig, för att jag skulle slippa transponera i huvudet under lektionen. När det blev dags att kompa henne får jag oväntat mycket problem med att spela det som står och jag fattar först inte varför. Hjärna är van att bara spela det som står, det får automatiskt, eftersom jag främst ska fokusera på eleven och hennes sång. Men nu gick det liksom inte så automatiskt som det brukar. Jag menar verkligen inte att jag är någon mästare på att kompa, men det här var dåligt utöver det vanliga! Till min nördiga sidas enorma besvikelse hade jag "stavat" fel när jag transponerade.. Jag hade blandat friskt mellan #- och b-stavning. Inte konstigt att det tog tvärstopp i hjärnan eftersom muskelminnet inte automatiskt kunde se sambandet mellan A#m och Db...
Av principsak kan det störa mig när man stavar fel, eftersom det inte går att härleda inom tonarten, men det är ingenting i jämförelse med hur mycket det störde min hjärna när jag utsattes för att spela det! Mums, älskar att lära mig av min misstag! ..eller..? Men nu vet jag ju i alla fall hur viktigt det kan vara - på riktigt och inte bara av principsak. 

Mutor

Dagens inköp!
Rouge
Eyeliner
Torr-shampoo för mörkt hår
Nagellack
och
"Nagelstärkare"

Jag försöker sluta bita på naglarna. Phu, vilket projekt! Nu försöker jag med strategin att muta mig själv med roliga nagellack, som även fungerar som varning och påminnelse genom de starka färgerna. 

Istället för kultur-tenta

Så här kul är det inte att skriva om Orlando di Lassso.
Så här vill man heller inte att en föredömlig ledare ska vara.

1 Pet 5:2-3
Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.


Kristet ledarskap utanför kyrkan. Det är väl inte bara inom kyrkans väggar jag ska vara en god förebild som ledare? Jag tror det gäller överallt, alla som anförtror sig åt mig eller på något sätt ser upp till mig och lyssnar på mi. Vänner eller elever. Fiender eller kollegor. Den hjord som Gud har anförtrott mig behöver kanske inte vara konfirmanderna eller klassen jag är lärare för. Det kanske är min närmsta hjord av vänner. Jag ska alltså vara en herde som vakar över dem utan att vara herre över dem, men vara ett föredöme. Pretentiöst? Ja, om det är vad som behövs så tror jag Gud vill att vi ska vara det, så länge vi är ärliga och inte vinningslystna, verkar det som...

Omhuldad och tillbakapuffad

Det är fint att känna sig omhuldad av vänner. Vänner man kan testa sina tankar med, för att se om tankarna är hållbara eller bara hittepå. De ärliga vännerna som ser på mig hur jag mår och kan säga till mig när jag är ute och snurrar på villovägar i mina tankar, de är ovärderliga! Speciellt när det händer lite för ofta att jag blir uppgiven, bedrövad och full av massa känslor som jag inte vet var jag ska göra av.
M-m-m, tacksamhet!

Ett säkert vårtecken

Jag myser lite inombords när jag hör vårens första mopeder. För mig är det ett säkert vårtecken! Sol, värme och blommor lovar ju också vår men inget går upp mot att höra mopederna!

Hermelin-safari och djupa samtal

Tre djupa samtal på en och samma dag. I min värld kan det knappast bli mycket bättre. Dessutom var det fint väder och, i alla fall från min sida, givande samtal. Som grädde på moset fick vi under ena samtalet besök av en hermelin! Det är inte varje dag man lär sig att en hermelinhona kan vara 16 cm och väga 150g medan en hanne kan bli upp till nästan en linjal lång, 30 cm, och väga hela 450g. Fun fact. 

Under året på Götabro såg jag så mycket fram emot att komma tillbaka till min vardag här hemma igen, för att se hur bibelskoleåret påverkat mig. Jag var hur peppad som helt på att leva ett meningsfullt och kärleksfullt liv med fokus på Gud och andra. Äckligt bibelskole-hjärntvättad och frikyrko-pepp! Jag ska inte säga att det gått över, men nu har jag mött problemen i vardagen, som jag inte hade med i beräkningarna när jag var så där bibelskole-hjärntvättad och frikyrko-pepp, och det har gjort att det hela känns sjutton gånger svårare. Det kräver mycket mer av min relation med Gud men det känns å andra sidan så väldigt mycket mer motiverande att leva ett liv där jag känner att jag behöver Gud. Jag gillar dom vägar han lett mig på hittills och de relationer han verkar ha puffat mig in i. Mycket ska man vara med om innan man dör...

Idag har jag tänk på när vi, för ungefär ett år sedan, besökte ett Teen Challenge-center för pojkar någonstans i Georgia. Jag och Elin ledde lovsång en kväll. Flera av killarna, tuffa tonåringar, låg på knä och grät, totalt golvade av Jesu närvaro och kärlek. Under den här lovsången.... 

There is no one like our God 

There is no one like our God! 
Greater things have yet to come 
Greater things are still to be done in this City 
Greater thing have yet to come 
Greater things are still to be done here

...blev det så starkt och tydligt för mig att större saker än det vi tycker är stort kan hända. De kan falla på knä och ge sina liv till Jesus och bli pånyttfödda och helade och upprättade. Det var stort för mig att se! Men tänk att Guds tankar är ÄNNU större! Det motiverar mig enormt. Tänk om alla de saker vi tycker är stora kunde bli vardag för oss?

Go Big or Go Home!

Mycket känslor. Mycket svammel. Över och ut.

SMASK:iga bilder

Här kommer lite bilder från helgens SMASK-bravader. Måste tacka Linus, Pierre, Andreas och Iris för att jag fick vara med alla dessa många och mycket roliga timmar fyllda av flams och svett! Vilken plats vi kom på? He - sist! Men vad gör det? Jag ser det som en vinst av vänner och en stor seger att jag faktiskt rörde mig och agerade på scen. Må hända ett litet steg för mänskligheten, men ack stå stort för mig! 

Snälla kom i tid!
Bidraget jag var med och agerade i på SMASK.
Vill inte kalla det dans eftersom jag tycker det
höjer ambitionsnivån lite för mycket. 

Den Limmande Konduktören - Pierre

Den Bittre Resenären - Linus som också var huvudperson och sångare i numret.
 Här tillsammans med numrets Pluggis/Lärarinna - Iris.

Kostym-nissen - Andreas & Pluggis-/Lärarinne-Iris

Svettfrustration

Är det bara jag, eller svettas man mer när man har en grå tightare tröja/topp på sig? Eller någon annan färg som inte är lämpad för svettfläckar. Idag har jag en grå topp på mig. Ett mycket ostrategiskt val eftersom jag är på väg till min övningsundervisnings klassoch alltid blir lite svettig när jag har klasser. Nervositet och koncentration och sånt...

Övningssminkning

Efter upprepade försöka att scensminka mig själv svart, via en blåtira signerad Emmelie, slutade det här.  Spännanse! Ber om ursäkt för de dåliga kvalitén..